stjarnsus

vaknade kl 7.00. emilia frågade efter vatten, och jag lyfte ner henne från sängen, då vinglade hon in i bokhyllan och vinglade vidare, jag tog upp henne och jag såg nästan bara ögonvitorna och hon var lealös och okontaktbar. robert tog henne och hon blev spänd som en fjäder. vi trodde hon fick nåt anfall. sen blev hon som kokt spagetti igen. hon var okontktbar i flera min. sen började hon gny lite. vid det laget var ambulans på väg. jag har aldrig någonsin varit så rädd i hela mitt liv. först trodde jag inte hon andades heller. vilken panik jag hade. fy. nu är vi iaf inlagda på barnavd, gumman får dropp och vätskeersättning. men hon är helt slut stackaren. sover mest.