En dag i taget

Ja dipp efter dipp. Hade en sån där riktig jagharnånannansjukdomjagkommerdö-dipp i förrgår. Det KAN ju vara den däringa meducinen som sätter griller i huvet på mig också. Extra mycket.

Nåja, har bestämt mig för att verkligen försöka tänka positivt. Det är ju inte lätt. Men vad kan jag annat göra? Det är tur jag har min lilla solstråle, hon gör det lättare många gånger, man kan inte gräva ner sig. Så klart känns det apjobbigt viss dagar att ta hand om och vara behövd när man är nere på botten, men i det stora hela skänker hon mig lite gnista att orka. :)

Armarna värker idag så nu ska jag låta datorn vara. Blir inte bättre av att sitta här och knappra.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0